
Det var 2007 som Ubisoft skapade ett helt nytt perspektiv på ”open world games” med Assassins Creed, ett spel som satte prägel i spelhistorien med de unika transporteringsmetoderna, men som dock saknade variation och kritiserades för den enformiga spelformen. 2 år senare kommer nu den efterlängtade uppföljaren, frågan är om det är något att hänga i julgranen, eller något man gör bäst i att ignorera?
Vi följer ”Ezio Auditore da Firenze”, en blott 17årig pojke från Renässansens Florens, vars Far och bröder oskyldigt mördas framför ögonen på honom. Fylld av ilska och vrede är han fast besluten att ta reda på vem som ligger bakom detta dåd, varför någon har gjort detta och att hämnden skall förbli ljuv.

Spelet utspelar sig i ett antal städer och bygger på 3 huvudpunkter; Strid, Transportering och Huvuduppdrag . För att klara spelet storymässigt gäller det att följa huvuduppdragen (Markerade med [!] på kartan), dessa uppdrag är nyckeln till att komma vidare i spelet och det finns alltid minst ett sådant uppdrag tillgängligt (Liknande GTA). Principen för dessa fungerar ungefär på samma sätt: någon ber dig göra något, du utför gärningen och går vidare till nästa uppdrag. Dessa uppdrag är varierande och du kan bli ombedd att: Mörda, Klå Upp, Stjäla, Förfölja mm.
Utöver detta finns det i varje stad ett antal torn som man först måste klättra upp i för att utforska den delen av staden och därav öppna sidouppdrag som ger dig pengar. Pengarna används till att uppgradera sin utrustning, köpa diverse kartor samt läka sig. Bättre utrustning ger dig mer i liv och mer skada vilket är en förutsättning för att kunna gå vidare i spelet och möta bättre fienden. I städerna har du en enorm frihet, du har möjlighet att i stort sett kunna klättra på allting för att på så sätt navigera och kunna fly från vakter.
Striderna blir ibland dock väldigt tama då du kan ha 10st vakter på dig som enbart attackerar en i taget och som du enkelt gör slut på med hjälp av ”counter-attacks”, utan att själv bli skadad överhuvudtaget.
Under spelets gång möter Ezio diverse historiska förebilder, bla en ung Leonardo Da Vinci som under hela spelets gång hjälper dig med uppfinningar eller liknande, tex en flygande maskin.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Assassins Creed-serien har utvecklats och det märkts att skaparna har tagit del av den kritik som första spelet fick. Man kan räkna med minst 18-22 timmars beroendeframkallat spelande men som dock kan variera beronde på hur många sidouppdrag man väljer att göra. Spelet ligger runt 700kr i sverige just nu, något som för många känns ovärt att punga ut för ett spel som varken har en Multiplayer funktion och också bara en svårighetsgrad.
Assassins Creed 2 rekommenderas till dem som älskar non-stop action, frihet och att följa en story som absolut brinner under hela loppets gång!
Det känns som att utvecklarna har lärt sig av sina misstag, men dock verkar spelet fortfarande sakna det där ”köttiga” som spel som GTA och Oblivion levererar.
Bra recension för övrigt! =)
Instämmer med föregående, men jag tycker att GTA efter Vice City och innan GTA IV har varit rätt kass. GTA IV var verkligen ett steg uppåt med sitt mer realistiska perspektiv på det hela.
Måste ha!
Man vill juh ha brutalitet o känsla, viktigt!